I don't care.
Jag har ingen lust för att blogga alls. Mitt "älskar livet" har förvandlats till "vad är meningen med livet när man ändå ska dö?". Höstdeppig och skoltrött är väl de rätta orden som kan beskriva mig just nu antar jag. Jag orkar ingenting, och att folk bara ignorerar och vänder ryggen till när jag försöker säga hur jag känner och vad jag tänker gör att jag får näst intill psykbryt.
Och kom inte och säg "det finns dom som har det värre", för det vet jag så väl om, jag är inte helt dum i huvudet. Men jag har alltid fått höra att man måste vara lite ego här i livet för att komma nånstans, och därför skiter jag i ifall någon unge i Afghanistan inte fått mat på två veckor och en annan unge i Göteborg blir misshandlad varje dag av sina föräldrar. För nu är det mig jag pratar om, det är jag som inte mår bra, det är jag som är missnöjd med livet. Sen är det ju självklart tråkigt att mänga människor i världen inte får mat, rent vatten och ett tak över huvudet, men vad ska jag göra åt det liksom? Varför ska jag helt plötsligt låtsas vara lycklig bara för att någon jag inte känner på andra sidan jordklotet inte får tillräckligt med mat? Inte direkt så att han får mer mat bara för jag säger att jag är lycklig och nöjd med livet. Jag vet att jag låter sjukt känslokall nu, men det är inte så jag menar. Försöker bara säga att uttrycket "tänk på de som har det värre" är fruktansvärt korkat. Min åsikt, punkt slut. Slänger in två bilder som är gamla som kärringen i lägenheten bredvid också. Enjoy. Pussar
Första bilden är grym!!! Ascool
