En utav mina högsta önskningar just nu är att få tatuera mig. Jag vill tatuera in ett kors, ett ankare och ett hjärta , som står för tro hopp och kärlek, någonstans på kroppen. Tatueringen ska vara enkel men ändå ha något speciellt så att den blir jävligt snygg och ganska unik. Vart på kroppen jag vill ha den har gått lite fram och tillbaka, men alltid har väl insidan av handleden legat högst på listan.
Jag antar att mina föräldrar vill att jag ska vänta eftersom jag ska ha kvar den hela livet, och jag måste tänka ut noga vart jag vill ha den och hur jag vill att den ska se ut, så att jag kan sitta där som 80-åring och ändå vara stolt över min tatuering.


Jag och endel av mina kompisar har gjort så kallade ''tatueringar'' själva, helt på egen hand. Dvs med bläck och en varm nål. Restultatet? Varigt, blodigt, rött och konstant värk. Jag har gått på att göra detta två gånger. Ena gången på höftbenet, och andra gången på sidan av handleden som ni kan se på bilden ovan.
Första gången, då jag gjorde på höftbenet, då var det väl mest för att mina kompisar gjorde det, det blev som grupptryck antar jag, man fatta inte riktigt varför man gjorde det, och man trodde det skulle vara snyggt hela livet, men nej. Det var snyggt under en vecka, men under den veckan hade jag förskräckligt ont, och i början utav den veckan var jag tvungen att gå omkring med ett stort, fult plåster på min så kallade ''tatuering''.
Andra gången var det mest för att jag inte hade någonting att göra, konstigt nog. Jag kände väl att jag ville ha lite smärta samtidigt också, och då gjorde jag mig en ''tatuering''. Den blev skit ful med var, blod, smärta och gud vet vad, men när det väl börjat läka så pillade jag bort sårskorpan, det reslterade infektion, inte kul. et gjorde fruktansvärt ont och det rann var hela tiden, även då var jag tvungen att ha ett stort fult plåster för den.
Nu har jag ett ärr på sidan av handleden i form av ett hjärta. Snyggt! Kan vissa tycka, men nja, jag vet inte, jag börjar väl vänja mig nu i alla fall.


Denna ''tatuering'' målade jag dit på min kompis, lite med målafärg, lite med vattenfast tuschpenna. Snyggt? Ja, förutom att den är lite sne. Men vad gör det? Den är redan borta, och vill hon ha tillbaka den får jag måla dit en ny på henne, svårare än så är det lixom inte. Det är inte farligt, det är inte en livstatuering, vilket innebärg att man kan änra sig, och den är ändå snygg så länge den sitter kvar!
Självklart testade jag också detta, men det blev endast tro hopp och kärlek på handen.


Någon dag i livet ska jag göra mig en riktig tatuering, och den ska vara snygg, unik, enkel och betydelsefull. Sedan ska jag utöka med fler enkla, snygga, unika och betydelsefulla tatueringar på min kropp. Jag tycker det är så sjukt snyggt!