min lycka försvann

Jag är människa jag också. Tror du helt ärligt att du kan göra och säga precis vad du vill utan att jag blir ledsen? Fyfan vad dåligt. Hade jag ekonomin skulle jag flytta från denna stad med en gång, jag skulle gjort det redan för tre år sedan i så fall. För i hela tre år har jag velat flytta från Linköping, velat börja om på nytt, i en ny stad, få nya vänner, nytt hem.
Jag ska göra allt jag kan för att få ihop ekonomi och betyg att kunna flytta till Stockholm eller Göteborg. Nångång ska tamejfan min dröm gå i uppfyllelse. Och då slipper du mig, tänka sig, du slipper mig. Du behöver endast träffa mig ett par gånger om året då, om du vill det vill säga.

Tro inte att du kan göra och säga precis vad du vill, vara så jävla arg och uppkäftig, slänga ur kränkande ord som gör att jag bara vill dö, och sedan någon timme senare vara hur trevlig som helst. Jag accepterar inte det. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill bort, bort från den här skiten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0