Egentligen skulle jag berätta om mitt rum idag, en eftersom min kamera är hemma hos Sofia, och jag därför inte kan ta några bilder, så väntar jag med det och berättar om min skolgång idag istället!


Jag har alltid varit en sådan person som näst intill skitit i skolan. Jag har alltid tyckt att det varit så tråkigt, och jag har inte trivts heller, trots att jag alltid haft många vänner osv. Jag vet inte varför jag inte trivts, det har bara varit så..

Det var i femman ungefär som jag började tänka ''vafan går jag i skolan för? vad händer om jag skiter i den?''. Jag började då strunta i att göra läxorna, jag sa till mina föräldrar titt som tätt att jag var sjuk, fast jag egentligen bara inte orkade gå till skolan.
När jag slutade 6:an, då ville jag typ dö, allltså  jag ville verkligen inte börja 7:an, det var som en mardröm. Jag skulle splittras från min klass, jag skulle träffa nya människor, jag skulle få nya lärare, och nej, det var hemskt.
När jag väl då började 7:an så blev allt bättre än vad jag hade förväntat mig, men jag var nedstämd och tyst, trivdes verkligen inte. Jag kände mig utanför, trots att det var folk som pratade med mig. Men jag klarade ut 7:an. Det blev mycket bråk, lite slagsmål, men jag gick ut 7:an i alla fall, och jag hade hunnit byta stil under tiden också.

När 8:an började så var även det hemskt. De flesta lärare hatade jag mer och mer än vad jag gjorde precis när jag börjat 7:an, och jag visste inte ifall livet var värt att leva. Men jag fortsatte, och mitt självförtroende blev bara bättre och bättre, fortfarande inte bra, men bättre. Jag kämpade igenom skolan. Slutade första terminen med 1 IG, 1 VG och resten G. Andra terminen slutade jag med 1 IG, 2 VG och resten G.
Jag började 9:an. Jag ville inte de heller, för jag hade under sommarlovet kommit på att kämpar jag inte nu så kommer jag falla pladask och behöva gå ett extra år i skolan, tanken fick mig att må illa, så när vi började skolan igen efter sommarlovet så kämpade jag på, pluggade, lämnade in alla läxor i tid, men jag blev utmattad och jag orkade inte mer. Mitt IG i engelska var det enda som fanns för mig nu. Jag sket i alla andra ämnen, det fick gå som det gick. Jag skolkade lite hit, och skolkade lite dit (dock inte mer än 8:an!), jag sket i läxor och prov, kom sedan i slutet på igen att jag måste kämpa. Jag gjorde så gott jag kunde, och jag slutade med 3 VG och resten G. Nöjdast blev jag för mitt G i engelska.

Under alla åren med tankar som ''vem fan bryr sig om skolan? varför ska man leva? vad är mat bra för? vad är lycka, förutom smärta?'' så har jag kämpat så förbannat för skolan, men det är ingen som märker det. Istället känns det som att jag bara får en jävla massa klagomål.
Jag försöker koncentrera mig på lektionerna, jag går in i klassrummet med inställningen ''den här lektionen ska jag lyssna, jag ska verkligen kämpa och göra mitt allra bästa'', men kommer på mig själv efter fem minuters genomgång att jag sitter och ritar i skrivboken och inte lyssnar. Men jag kan inte koncentrera mig mer än ca 3 minuter, det går bara inte, hur mycket jag än försöker.

Sen mitt i alla deprimerade tankar, klagomål från lärare, läxor, prov, bla bla bla, så har jag gått igenom kompisbyten. Det känns som att jag byter bästa vänner som andra byter underkläder. Men sanningen är, att eftersom jag haft en inre röst (jag vet det låter skit töntigt) i alla dessa jävla åren, så har inte jag kunnat kontrollera mig själv. Jag vet inte vem jag är ibland, och då blir det så.
Äntligen har jag hittat vänner som förstår hur jag mår, de förstår mina deppiga dagar, de förstår mig. Jag kan prata med de om allt, och även om de inte alltid vet vad de ska svara, så sitter de i alla fall där och lyssnar. Klarar man inte av mitt betéende, då kan man inte vara vän med mig, och jag tror att det är just det som är förklaringen till varför jag haft kompisbyten lite då och då.

När jag börjar skolan efter jullovet igen så vet jag att jag kommer bli så jävla deprimerad, just pga alla nationella prov. Jag vet att jag kommer börja tjuta flera gånger under endel prov (engelska framför allt!), jag vet att det kommer blir så jävla jobbigt. Men jag ska försöka ta det ganska lugnt, inte stressa ihjäl mig. Jag hoppas att jag slutar 9:an med minst två höjda ämnen!