i mitt huvud
Jag har så mycket tankar. Har delat dom så många gånger tidigare här på bloggen, men börjar tvivla på ifall det är så bra eller inte. But I don't care.
Idag stod jag på balkongen och tänkte, länge. Vad är livet? Vad kan man ha för förväntningar? Hur ska man vara för att komma överens med verkligen alla? Kan man det? Hur ska man veta vad livet har att ge? Vad kommer att hända mig i framtiden? Vad kommer hända mina nära?
Det var länge sen som jag kände mig såhär lycklig som jag gör nu, men det var också länge sen som jag tänkte så mycket som jag gör nu. Jag vet inte vad jag vill bli. Jag vet inte vart jag vill bo. Jag vet inte vad jag ska satsa på. Det känns som jag inte vet någonting. ''Du är fortfarande ung, du behöver inte veta sånt än, du har god tid att tänka ut ditt liv''. Det är vad jag får höra. Det är så alla säger när jag tvekar och är osäker. Men nej, jag har ingen tid, ingen jävla tid alls. Folk bestämmer sig när dom små barn om vad dom ska bli? Jag tar förfan studenten om två år, två jävla år!! Och jag vet inte ens vad jag vill göra då, vad jag vill bli?
Jag kommer bli en sån där ensam jävel utan man och utan barn, som jobbar ihjäl mig på något sketet och äckligt jobb som Mc Donalds, och de få timmarna som jag är ledig så sover jag eller tröstshoppar kläder som jag bara kommer hänga i garderoben i alla fall för jag har aldrig någon använding för dom. Jag kommer bli en äcklig tant utan liv om jag inte bestämmer mig nu. Det är så jag känner, det är så jag tänker.
Jag har en dröm, att bli lyckligt gift med många barn, bli rik och lagom känd. Men hur hittar man en kärlek som man vill dela resten av sitt liv med? Och hur fan blir man rik och känd? Jag vet ju inte ens vad jag vill bli känd med. Men jag älskar ju uppmärksamhet, det får mig att känna mig levande. Utan uppmärksamhet känner jag mig tom och ful. Kändisskap gör självkänsla.
Men nu är frågan.. Hur uppnår man sina drömmar, när man inte har några mål? Jag är så rädd. Rädd för vad som kommer hända med mig och mitt liv. Rädd för vem jag kommer vara om 10 år. Eller det jag är mest rädd för, tänk om jag inte ens lever då? Jag är så rädd för framtiden. Framtiden är det värsta som finns, för jag har ingen aning om vad som händer där. Vad är värt att satsa på? Vad är inte värt att satsa på?
Jag är så rädd, så jävla rädd.
Detta inlägg tog ca 2 min att skriva. Men ca 20 min att tänka efter ifall jag skulle publicera det eller låta det förbli ett ''utkast''-inlägg. Jag publicerar det. Med rist att få dömmande kommentarer, med risk att ångra mig stort. Det här är mitt huvud just nu. Det är det enda jag tänker på. Nu vet ni. Jag vet inte vilka ni är, vilket är fruktansvärt läskigt, men ni vet i alla fall vad jag tänker. Kul för er? Kul för mig? Vet inte på båda.
All right. Slutbabblat för min del. Sov gott. Kram.
Kommentarer
Trackback
