Du stod där, rakt framför ansiktet på mig....

Du stod där, rakt framför ansiktet på mig. Värsta stenansiktet fick du, som att du såg ett spöke. Betyder jag ingenting för dig? Är jag som luft för dig? Finns jag inte mer? Skulle du ens bry dig det minsta lilla om jag försvann på riktigt? Fan, du har förstört min dag, och hela mig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0