betydde jag det minsta?

Mamma säger att allt kommer bli bra till slut,
att det kommer att ta ett tag, men att jag kommer bli lycklig en dag.
Jag tror inte på det. För jag är längst ner på botten. Längre ner än vad jag någonsin varit förut.
Jag orkar inte mer lekar nu, orkar inte mer besvikelser.
Vad är egentligen livet? Ett enda stort lidande.
Jag vill bara bort här ifrån, bort från denna värld. Jag orkar inte mer.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0